Vid Ostende juli 1917:  
                                                                                                                                    Tillbaka

De spikskodda sulorna tryckt sina spår
- vid steg, som kom marken att bäfva -
på vägar, där förut i fredliga år
små dansande fötter sågs sväfva.
För blixtrande stenar och glänsande gull

syns flammande svärdshugg och blickar,
för rodnande rosor är gyttja och mull,
som dunster kring ständerna skickar.

På glittrande böljornas ändlösa stråt
for lustjaktens bländhvita segel.

En mystik och hotande undersjöbåt
döljs nu under blånande spegel.
Ej mer en fager Chopin-melodi,
som vågor vaggar och lockar,
men rasande larmar vårt artilleri
lik dundret från Asa-Tors bockar.

O haf, än du prunkar i glittrande prakt,
än rasande stormar dig väckte;

för visso ditt nyckfulla lynne är lagdt
i bröstet hos människornas släkte.
I stormar, i stiltje från skapelsens dag
du evigt din växling är trogen,
och vi ha från Kains förgörande slag
än gripit till svärdet, än plogen.
 
Jag älskar dig haf, ty din sanna natur
med vår är så nära förbunden,
och klingar ditt vågslag i moll eller dur
väcks genljud i hjärtat å grunden.
Du dublett, ja trefaldigt dubbelt är kär,
ty först på din strand såg jag ljuset,
min vaggsång var böljornas svall mot de skär,
som syntes från fädernehuset.

I älskade böljor, ack bringen med hast
en hälsning från främmande världar:
en vikingaättling för alltid växt fast
vid Skageraks holmar och fjärdar;                                                 
han längtar till Väderö tindrande fyr,
                                                                                     
till haf, som af himmeln fått färgen,
till bruset af brottsjön som skummande yr,
till vänner, som bo bakom bergen.

Henning Josefson


Efter dikten berättar en fotnot följande:

”Vi ha mottagit denna dikt af en ung bohuslänning, som deltagit i kriget på tysk sida och under ett par års tid legat i italiensk fångenskap. Dikten är skrifven under kriget i Ostende, men på grund af krigsfångenskapen har författaren ej förrän nu kommit i tillfälle att publicera densamma.”


 
                                                                                Topp av sida