|
Författade
av Johan Gustavsson f. 1884
- d. 1956 Tillbaka Hästexportvisan - Deklarationsvisan - Landstingsval 1950 Det export med hästar har vart som Ni vet och bullifille, bullifille, vart som Ni vet för det blev beviljat av hans Majestät tjolihoppsan i tro i tjolihej. De tillsatte nu genast en kommission och bullifille, bullifille, en kommission att ej sälja till avel nu dugliga ston tjolihoppsan i tro i tjolihej. Tysken han far här och gallrar och tar och bullifille, bullifille, gallrar och tar men pengar i massor det lämnar han kvar tjolihoppsan i tro i tjolihej. Och far min han sålde ett sto nu en gång och bullifille, bullifille, sto nu en gång men i hasorna var det så där mankemang tjolihoppsan i tro i tjolihej. Men närapå tretusen kronor han skrev och bullifille, bullifille, kronor han skrev och lämna blanketter med posten i brev tjolihoppsan i tro i tjolihej. Till Rabbalshede en morgon jag nu åker fram och bullifille, bullifille, nu åker fram och där var det många i före minsann tjolihoppsan i tro i tjolihej. Att priset var galet jag snart nog förstår och bullifille, bullifille, snart nog förstår för länsveterinären han spotta och svor tjolihoppsan i tro i tjolihej. Är priset för lågt och om herrarna vill och bullifille, bullifille, herrarna vill så kan vi ju öka med ettusen till tjolihoppsan i tro i tjolihej. Veterinären han svara, Ni kan väl förstå och bullifille, bullifille, kan väl förstå att på dessa gallhasor vi måste slå å tjolihoppsan i tro i tjolihej. Etthundra och femti de genast slår av och bullifille, bullifille, genast slår av sen satte de mig och så märren i trav tjolihoppsan i tro i tjolihej. Jag tygla min Linda hon stod så hon spratt och bullifille, bullifille, stod så hon spratt och hon sprang så att gallan den gunga och skvatt tjolihoppsan i tro i tjolihej. Jag tänkte att här jag mig lära nog kan och bullifille, bullifille, lära nog kan hur hästar skall visas för herrarna fram tjolihoppsan i tro i tjolihej. En gubbe håller i ett tåg på tre, fyra famn och bullifille, bullifille, tre, fyra famn sen börjar han nämna sin häst uti namn tjolihoppsan i tro i tjolihej. Men detta go' vänner gick inte i sken och bullifille, bullifille, inte i sken ty svansen i före och huvet kom sen tjolihoppsan i tro i tjolihej. Och länsveterinären han ryter nu till och bullifille, bullifille, ryter nu till han går ju med gubben varthän som han vill tjolihoppsan i tro i tjolihej. Men nu vi var klara och hemåt jag far och bullifille, bullifille, hemåt jag far och jag märren har sålt så nu var jag karl tjolihoppsan i tro i tjolihej. Nu möter mig pappa och frågar så milt och bullifille, bullifille, frågar så milt hur haver det gått nu för Dig då min pilt tjolihoppsan i tro i tjolihej. Jag svara att Far får mig tro om han vill och bullifille, bullifille, tro om han vill men hundra och femti det krångla sig till tjolihoppsan i tro i tjolihej. Att pappa blev ledsen det var ju så klart och bullifille, bullifille, var ju så klart han rev sig i huvet där håret har vart tjolihoppsan i tro i tjolihej. Sen sa han, min pojke det räcker nog till och bullifille, bullifille, räcker nog till att nu Du förlova Dig kan om du vill tjolihoppsan i tro i tjolihej. Men jag svara att alls ingen flicka jag har och bullifille, bullifille, flicka jag har för se kärleken den är så konstig min Far tjolihoppsan i tro i tjolihej. Ibland spelar kärleken upp som en vals och bullifille, bullifille, upp som en vals men ibland så märker jag ingenting alls tjolihoppsan i tro i tjolihej. Den kärleken den är så svår att förstå och bullifille, bullifille, svår att förstå för häftigt den kommer men hastigt den går tjolihoppsan i tro i tjolihej. Topp av sidaGoddagen bönder, vad skall vi säga om detta
|